Book2:KigdomIteDreams
k!”saidLotustoNatalie“Don’tthewomenacrossthestreetlooklikeAngelidelle?” “Whyyes!It’sthem”repliedNatalie.Theywaitedforthelighttoge.Thewaitseemedinterminable,asifitwereayearlong.Whenfinallythegreenlightcameon,theyranacrossthestreetandhuggedAngelidellewarmly. “Irememberthefourofusagreedtoebaundaneworldtogether.Nowwearehereandallreunitedagain.Thedreamisnotanillusion.It’sreal.Let’sallgoandlookforourhomeinthedreams.”Withthatallfourofthemwalkedtowardstheke.Theywalkedfromshadetosunshine,fromsunshioshade.Fourbeautifulfigureswalkedamidstlightandshadedrawingadmiringgncesfromdriversariansalike.Theywalkedalongastrangeafamiliarpath,liketheoheirdreams.Itwasthepathbae. Dimitriyonhisloungechai